Hejsan!
Men Martin, är det inte så att dagarna växer som långsammast runt vårdagjämningen när man är norr om Polcirkeln? Över Arktis gick ju solen upp i fredags och kommer inte gå ner förräns slutet av september!
Martin: Om man är över Polcirkeln så är det lite av ett specialfall eftersom dagarna inte gärna kan bli så mycket längre än 24 timmar 
Men fortfarande (även norr om Polcirkeln) så gäller att solens högsta punkt på himlen klättrar som snabbast kring vårdagjämningen. När det närmar sig mitt på sommaren (sommarsolståndet) så är det allt mindre skillnad från en dag till en annan. Efter sommarsolståndet accelererar solen nedåt. Hastigheten upp, respektive ner är som störst vid vårdagjämning respektive höstdagjämning.
Det jag pratat om här är själva hastigheten varmed dagarnas längd förändras. Förändringen från en dag till en annan är som störst nu respektive om ett halvår.
Jag hoppas förklaringen blev tydligare och att jag inte rörde till något ytterligare. Matematiskt skiljer jag på:
a) Hur lång dagen är
b) hur dagarnas längd förändras
c) hur snabbt de förändras
Som en metafor kan det översättas till:
a) sträcka
b) hastighet (första derivata)
c) acceleration (andra derivatan)
a) Dag och natt är lika långa (vi är mitt emellan)
b) De förändras som snabbast just nu (hög hastighet)
c) Takten varmed de förändras minskar från och med nu (retardation, inbromsning)
